Bilder i det gröna

Hösten närmar sig med rasande fart & ett efter ett faller löven.

Bäst att passa på & ta lite bilder medan det fortfarande finns lite grönt kvar i trädgården eftersom kameran inte direkt gått varm i sommar :P

& solen ville titta fram också :)

Här är några av dagens bilder:

Ögonstenen

Spåravslutning

Idag hade vi avslutning på spårkursen vi gått under våren & sommaren. Med anlagsprov & en hel del öppen klass prov. & grillning såklart :) Fortfarande är jag inte helt frisk men det här ville man ju inte missa!

Det var ett glatt gäng som kom med sina hundar & i stort sett alla gjorde prov. Mikko gjorde sitt andra prov i öppen klass. Hade verkligen hoppats på att det även skulle bli andra 1:a priset, men det blev "bara" ett 2:a pris. Han öppnade & tog an spåret jättebra, hade fint tempo & tog två av vinklarna utan problem. Men så kom vinkeln med återgång, där körde det ihop sig. Han irrade omkring i cirklar & det tog en bra stund innan han fann spåret igen, men han klarade det utan nån hjälp. Sen var det sista vinkeln, där sa domaren att han troligtvis dog helt.. Han följde raksträckan perfekt in i vinkeln, men sen började han även där att snurra.. Fann spåret igen på egen hand, men det var ett alldeles för långt tappt för att det skulle kunna bli en 1:a.. Sista sträckan gick även den kanon, & skottet var inget att bry sig om, han tog upp spåret fint igen efter det & fann sin klöv :) men, den sista vinkeln där! så synd! Men min underbara kille är ju ändå den duktigaste! Vi kommer igen :)

27 poäng blev det & Kritiken:

"Ett ekipage som för dagen gick alldeles utmärkt till stora delar. Perfekt hastighet & spårnoga. Dock i återgångsvinkeln & vinkel 4 blir det tappter som ger att betyget dras ner. Som sagt, annars gick det strålande"

& råden jag fick var att vara mer uppmuntrande mot honom. Tala om & berömma när det går bra & pusha på honom mer när han blir osäker. Typ "kom igen nu". & jag som trodde att man skulle prata så lite som möjligt med hunden när den spårar. Att det skulle ses som nånting negativt i bedömningen. Så fel.. Men man lär sig nåt nytt varje gång :) Jag har ju bara berömt honom rikligt i slutet av spåret, när han finner klöven. Har varit rädd att berömma honom vid fel tillfälle om jag berömmer honom i spåret & det visar sig att han är på väg åt fel håll. Eftersom man vid prov inte vet hur banan går då domaren avvikit från snitslarna..

Matte som får skärpa sig! Mer beröm när han gör rätt & mer stöd när han blir osäker. Är så taggad nu igen så ska boka ett nytt prov så fort som möjligt! :)

Men vi får säga grattis till Anders & Ziri som gjorde godkänt anlagsprov med fullpoäng idag! :)

Mysigt att vara sjuk ibland :P

Idag fick jag avbryta jobbpasset efter bara två timmar. Haft på känn att höstförkylningen varit på väg att bryta ut, men har hittills kunnat hålla den nere med massa värktabletter. Men idag sa kroppen stopp. Feber & värk i huvud & hela kroppen. Kan bero på att jag i morse var nere vid båtplatsen för att ösa båten & efter allt regn de senaste dagarna har vattennivån stigit så mycket så landgångarna flutit iväg. Då var det bara att sätta på sig badkläder & vada ut till båten. Där det tidigare varit torra land gick vattnet upp till låret & det var KALLT!

Tycker synd om de som har sommarstugor nära vattnet, för fortsätter nivån stiga i den här takten kommer vi snart ha en ny översvämning a la år 2000..

& i skrivandets stund ligger Mikko & myser på mina ben i soffan, ser till att matte är varm :) Så glad över att han börjar blir mer & mer myssugen. Det är ofta nu han kommer & vill vara sådär nära, helst nästan krypa in under skinnet på en :) & då är det ju faktiskt ändå, trots den egentliga pärsen, lite mysigt att vara sjuk :P

& så vill vi säga grattis till snygga brorsan Kirrko som vann Lapinlunas fototävling! :)

Här är hans bild:

Kirrko vilar efter fjälltur

  
& här är Mikkos bidrag:

Mikko njuter på stranden

 När jag & Mikko fotade vårt bidrag till tävlingen hade vi även med oss Martina & hennes Aila från Lapinlunas G-kull :)

Här är trollungen:

Aila nybadad

Mikko & Aila fann varann med en gång :) Han visste väl kanske inte riktigt hur han skulle leka då hon var så liten jämfört med honom, men han var väldigt försiktig & tog väl hand om sin nya lilla vän :) Visade henne sina fina hålor i trädgården t ex :) Han är ju för härlig!
& hon är ju söt som socker!! Man smälter ju! Blir så sugen på en till :)
Ska bearbeta min kära sambo lite till :)

Smaskiga tikar

Fann den här bilden från Askersund :)

Såhär ser man ut i ringen om det finns smaskiga tikar i närheten:

Inga stilpoäng där inte :P

Bara vi två

Tidigt i morse for Pelle upp till Jämtland för en hel veckas älgjakt.

Imorn skulle de även ha såpass tur så de skulle få vara med lapparna & jaga björn då det tydligen gick en på området. Så kul för honom! :) Vet hur gärna han har velat vara med på en björnjakt så det kommer bli spännande att få höra imorn kväll hur det gått för dem :)

Jag & Voffa fick stanna kvar hemma. Lugnt & skönt här nu, haha ;)

Nej men ärligt talat, så otroligt glad att jag har Mikko, han är min räddare i nöden för jisses vad ensamt & öde det hade blivit här ute i bushen utan honom när Pelle åker på sina jaktresor. 

& fortfarande är jag jobbigt mörkrädd.. Har inte vant mig vid detta ännu..

Tycker jag hör en massa farligheter i varje buske runtomkring.. Tänk att t ex en liten fågel kan föra så mycket väsen när det är mörkt så man nästan skulle kunna tro att det är en varg :P Inbillning, jag vet! Men jag kan inte hjälpa det. 

& här är inte Mikko nån större tröst heller då han är en lika mycket fegis som mig, om inte värre :P Senaste var i förrgår, under vår dagliga långpromenad. En EU-moppe stod parkerad längs grusvägen ca 100 meter från oss. Mikko blev stel som en pinne, tog små små steg fram. Halvvägs börjar han morra & 20 meter kvar sätter han igång & skäller febrilt. Han fick ta den tid han ville på sig att passera förbi den. Gissningsvis var det väl en kvart eller nåt, haha, men vi hade inte bråttom nånstans. Jag hade massa godis med mig så till slut vågade han gå fram & ta en godis från moppens fotstöd :) Duktig! Nu kanske nästa möte går bättre :)

Så som sagt: Han är INGEN större hjälp mot min mörkräddhet. Spec inte då han bara kan börja stirra rätt ut i skogen (när det är kolsvart ute givetvis) & börja morra. Då går det kalla kårar längs hela ryggraden på mig!

Men... Då är ju han också den som kan bli livrädd om han stöter på en omkullvält soptunna ;)

Så ännu en gång, bara min inbillning att det skulle finnas nåt farligt där ute...

Psykolog nästa? :P

 I alla fall, han är ju det bästa sällskapet ändå. Kommer bli många mysstunder nu när husses plats är ledig i sängen (han blir ju alltid nerjagad därifrån om han hinner dit före Pelle) :) 

Igår var vi ute & gick ett spår jag la i fredags. Tror jag fick det i rätt sträcka. 4 vinklar, 1 med bloduppehåll, 1 med bloduppehåll & återgång & sen några meters bloduppehåll på sträcka 3. 3 dl blod & 1 dygn exakt fick det ligga. Men vad händer? Kan ju säga att jag inte alls var särskilt imponerad.. Han verkade helt ur fokus & ointresserad.. Han sprang bara runt i cirklar, även på raksträckorna & det är verkligen inte likt honom... Det var sträcka 1 som var okej & han tog upp spåret precis som han brukar, men sen dalade det.. Hoppas innerligt att jag inte kört för hårt med honom så han börjat tappa intresset? Här hemma har vi ju kört nåt spår typ 1 gång per vecka/varannan vecka, beroende på vädret & hur jag jobbat. & sist gick det ju klockrent när han fick sin första 1:a i öppen klass. Får hoppas att han bara hade en dålig dag.

Fit for fight inför lördag då vi ska ha avslutning på spårkursen :)